Någon annan är ingen

Det spelar ingen roll längre, ingenting. Trodde aldrig att det skulle komma ifrån mig, men jag trodde inte heller att jag skulle bli övergiven på det sättet. De sa att Han aldrig skulle överge mig, att Han alltid såg mig, att Han alltid hörde mig.
Well, det gjorde Han alltså inte.
Känner mig helt tom. Jag är någon annan, och någon annan är ingen. Jag har gråtit så mycket idag att det har fallit ett tryck över bröstkorgen som gör att det känns tungt att andas. Jag vill nästan säga att... nej.
Men det spelar ingen roll längre.

Jag känner mig så jävla fucking övergiven som en människa bara kan känna sig. Och dessutom har jag fallit tillbaka. Tillbaka i mitt egna personliga helvete.
Tack.