Det finns saker som inte går att förlåta

Jag har skrivit en dikt. (Igen, men den här blev liksom... ganska bra.)
Det blev på engelska eftersom det blev helt omöjligt att hitta så många rim på svenska. Menmen :)

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1169443

Idag hände en sak som påminde mig om det som hände den 1 april detta år, i våras alltså. Det var en jättehemskt sak som jag gjorde, och jag kommer aldrig någonsin att förlåta mig själv.
Jag tänker inte berätta vad det var, men jag kan göra en liknelse;
Kom på det i världen som du helst vill ha. Tänk dig nu att en snubbe kommer fram till dig, räcker fram detdärsomduvillha och säger: "Här, vill du ha den här?". Du blir överväldigad, förlorar kroppskontrollen för en stund och råkar svara nej.
Ingen vet varför, men det är sådant som händer. Kan det bli värre? Ja.
Tänk dig att snubben räcker fram detdärsomduvillha och säger: "Här, vill du ha den här?". Du råkar svara nej precis som i exemplet ovan, men den här gången säger snubben: "Nejmen, ta den. Jag vill att du ska ha den. Snälla, ta den."
Och ändå säger du nej, fastän du förstås skulle vilja ha den ("Den" är ju trots allt det du vill ha mest i hela världen).
Jag gjorde alltså det här. Kan man säga (detta var en liknelse, som jag skrev). Det här är självförakt på högsta nivå. Jag vill inte ens tänka på det. Hela mitt liv hade varit förändrat om jag bara inte hade varit så jävla korkad för en gångs skull.
Hoppas du fattar, för jag är inte världsmästare på att förklara heller.

Nu ska jag köpa en ny råtta, för Bernie är otroligt ensam och deprimerad efter att hon såg sin syster dö.

Sov gott

Älskar dig Elma,

vila i frid.

Elma

Jag mår inte bra. Inte bra alls. Livet går verkligen inte min väg just nu.
Därför lyssnar jag på depp-musik i form av ett utav världens bästa band; The Birthday Massacre. Nej, det är faktiskt inget fel på depp-musik.
Elma är sjuk. Min älskade flicka är sjuk och kommer kanske att dö. Och det finns ingenting i hela världen som jag kan göra. Hon har inte ens levt klart halva sitt liv och hon är så oskyldig som hon kan bli. Om det är någon som borde straffas så är det jag.

(Råtta. Skratta inte; råttor är ett utav de mest intelligenta smådjuren och man kan verkligen lära känna dem på riktigt. Jag älskar mina två flickor över allt annat, och det vet de.)

Ett mycket varmt välkommnande...

Eller inte.
Jag kom just hem från Ungern där jag har tillbringat två veckor. Skolan börjar i övermorgon och ingenting kommer att vara som det ska. Flaggan kommer att hänga på halvstång.
En kille i min parallellklass har dött i en olycka.
Jag kände honom inte ens. Vi gick i samma spanskagrupp.

Jag undrar om han hade en lista på saker som han ville göra innan han skulle dö - såsom jag har. Jag undrar om han hade framtidsplaner. Jag undrar om han var kär i någon och undrade om hon var kär tillbaka. Hon kommer aldrig att få veta det. Jag undrar om han hade bestämt sig för att göra någonting dagen därpå, men så hann han aldrig göra det. Han kanske hade sett något snyggt klädesplagg som han ville köpa, men så hann han inte köpa det.
Jag undrar vad hans sista tanke var.
Jag undrar hur hans kompisar mår. Jag kan inte leva mig in i hur det skulle kännas om någon utav mina kompisar skulle dö.
Jag undrar om det finns en tjej som var kär i honom, och jag undrar hur hon mår nu. Hon kanske önskade hela tiden att han skulle titta på henne, hon kanske undrade hela tiden om han gillade henne. Nu kommer hon aldrig att få veta.
Jag undrar hur många utav hans hemligheter som ingen någonsin fick veta, som nu försvinner tillsammans med honom.
Jag undrar om han har internet-vänner som nu aldrig kommer att få veta att han har dött.
Jag undrar om han hatade livet eller om han älskade livet eller om han helt enkelt inte brydde sig.

Det känns så konstigt.
Tänk om jag dör imorgon.