tisdag 9 november 2010

En såkallad nära döden-upplevelse

Imorse tog jag min favorittröja till mitt rum och så upptäckte jag en hemsk sak, nämligen att det var något som var väldigt, väldigt fel. Den var halvt ihopvikt halvt ihopknöglad, och det gick inte att "väckla ut" den! Det visade sig att någon jättekonstigt slem hade hamnat på tre olika ställen på min tröja och sedan torkat, så att delar av tröjan hade torkat ihop. Okej, det var ju inte så svårt, bara att dra isär dem. Eller inte. Det satt som berg. Jag drog och slet som en tok men det gick inte, så syster kom på den geniala idéen att lägga älskadetröja i hett vatten och låta vattnet lösa upp slemmet.
Det funkade, men det blev ett litet hål i tyget ändå. Nu hänger älskling på en galge och torkar och ser ut som den gjorde förut, förutom hålet då. Slemmet stank och var ljusrött, och det fastnade jättemycket på fingrarna när jag drog loss det. Vad det var för något = ett evigt mysterium.

I ALLA FALL, jag har ju inte snackat färdigt ännu. Igår vågade jag (äntligen förfan) säga till Jazy att hon är den snyggaste jag någonsin sett. Eller rättare sagt, jag skrev, för hon bor för långt bort för att prata med. Och hon tyckte att jag var fett söt som skrev så, så jag är ganska glad hehe :)
Min dator segar sjukt mycket, jag måste typ vänta en minut för varje bokstav as I'm writing.
Snöfall utomhus också. Jag hatar snö, men jag hatar regn en miljon gånger mera, så snö var egentligen helt okej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar